Anna - mamma till lilla Leia

Den 4/2 kl 04.30 så vaknade jag av att de gjorde ont i magen och att jag var jätte kissnödig. Gick på toa och där upptäckte jag en så kallad teckenblödning. Tänkte inte mer på det utan gick och la mig i sängen igen. Men hade fortfarnade ont från och till så började klocka värkarna och de visade sig vara 5-6 min mellan varje. Lät Mats forsätta sova då han skulle upp till jobbet och eftersom de kan dra ut på tiden känns det onödigt att han skulle stanna hemma under dagen. Men vid sjutiden av tog det och när Mats vaknade vid kvart över sju så berättade jag för han men sa att jag ringer om de börjar ingen. Somnade och sov till klockan nio och gick sen upp för lite frukost. Kände på mig att detta skulle bli en väldigt lång dag och de molade lite hela tiden i magen under dagen. Runt halv tre kom Mats hem från jobbet och vi tog en tur ner på stan. Vid sextiden började jag känna av lite värkar igen men tog dom inte så allvarligt. Hade både pappa, farmor och en kompis till Mats här och ja stog lite då och då mot väggen och kände att de högg riktigt ordentligt i magen. De tog de inte heller så allvarligt utan trodde nog också på att de var förvärkar eftersom jag inte känt av något under hela graviditeten. Började fixa iordning en tacopaj som vi sedan åt framför tvn vid åtta tiden. Men jag kände mig inte alls hungrig utan började känna av mer och mer värkar. Så vi började klocka dom och den var ca 5-6 min mellan varje ingen. Vi gick upp till sovrummet för att jag skulle försöka sova lite och Mats titta lite på tv där men ja de gick inte alls att sova för mig. Mats fortsatte klocka värkarna som blev allt tätare och jag märkte att de blev starkare och starkare. I varje värk fick Mats tokgnugga på min rygg och varje gång en värk kom så var de ett nytt ställe att gnugga på så han höll väl på och bli tokig på mig när inget dög tillslut. Vid tio tiden ringde vi till förlossningen och då hade jag 2,5 min mellan värkarna. De tycket att vi skulle komma in så vi packade ihop de sista och satte oss i bilen för färd mot E-tuna.

Resan dit var ett helvete kan jag säga. Att sitta ner i en bil med värkar är fan inte kul och eftersom jag hade så jävla smärta i ryggen och ingen som kunde gnugga så varje värk var hemsk. Vi hade under hela graviditeten gått och skämtat om att de inte skulle förvåna oss om de händer något under bilfärden eftersom det är Feburari och ett jävla väder och mycket riktigt så händer det. För när vi närmar oss Hjälmarsund så möter vi n lastbil som blinkar som fan med ljusen och Mats trodde direkt att de var poliskontroll eller nått och ju närmre vi kommer så ser vi en massa blåljus och både jag och Mats får panik. Tänk om vi måste vända för att köra tillbaka för att sedan ta andra vägen. Väl framme ser vi att de är en olycka så blir vi stannade av polisen och Mats ner mer rutan fort som fan och frågan med lite panik i rösten om vi kommer förbi för vi ska till förlossningen. Poliskvinnan flinar lite och säger att Ja bara ni kör försiktigt så är de inga problem. Vi blev lättade och tackade och fortsatte vidare mot E-tuna. Mats sitter under hela bilresan och klockar mina värkar som blir allt tätare ju närmre vi kommer. Så när vi åker i E-tuna så har jag 1 minut mellan värkarna och jag klarar knappt av att sitta kvar i bilen så sista biten körde nog inte Mats så värst lagligt.

Eftersom klockan var efter 21.00 på kvällen så är ingången till förlossningen stängd så då måste man gå genom akuten vilket gick bra trotts att man hade ett tio tal som glodde lite smått på en när man stod och profylaxade och hade förjävliga värkar. Personalen som tog emot oss där frågade om jag ville ha en rullstol att sitta i och bli uppskjussad i till förlossningen och de enda jag just då fick fram var att Nej tack!  Igentligen hade jag lust att be dom dra åt helvetet eftersom jag då tycket de var en mycket dum fråga då jag suttit ner i en bil i en timme och pinat mig dit. Men lyckades hålla mig någorlunda lugn och väl på förlossningen fick vi en jättetrevlig barnmorska som tog emot oss. Fick komma in och ligga med CTG-kurva och fy fan för att ligga ner med värkar. Men bara gilla läget och göra det och sen vid 23.45 blev jag undersökt för att kolla hur öppen jag var. Var så jävla rädd att de inte skulle hänt något då hon började prata om den där tappen som ska försvinna. Men när hon väl säger att jag är öppen 4cm så blir vi helt överlyckliga. Vi skulle inte behöva åka hem utan nu var de dags för bebis!!



Jag tog mig en dusch på en timme och de kändes väldigt bra och sedan kom de med några tabletter som jag skulle ta och sen fick vi komma in på ett förlossningsrum. Hade täta värkar hela tiden och fick efter en stund prova på lustgas. Visst jätteskönt i början då de kändes som en billig fylla och man blev en lite kul prick. Låg och skrattade åt allt och inget där en stund men sen avtog de och det gav ingen eftekt alls. Blev bara förbannad efter som de smakade skit och man fick en riktigt äcklig belägging på både tänder och mun. Varje gång jag fick en värk skulle jag ta långa djupa andetag i den där jävla masken men jag lyssnade inte alls utan tog små korta andetag och även om Mats sa till mig tusen gånger att ta långa djupa andetag så tyckte jag bara han var jobbig. Men så fort BM kom in och sa att jag skulle ta långa djupa andetag så gjorde jag de på en gång. ( Detta har Mats berättat för mig efteråt ) 

            

Runt 04.00 (5/2) så står jag inte ut längre och när Bm är in och tittar hur mycket jag är öppen så har det inte hänt ett skit utan står kvar på fjuttiga 4cm och mina värkar är så pass täta att Mats tillslut säger till dom att ge mig epiudral. Kan berätta för alla som funderar på att ta det så gör det!! Det är som att komma till himmlen för en stund och de känns inte alls när dom sätter dit den för man har bara sina värkar att tänka på. Efter att jag fått det så kunde vi få sova i 3 timmar. Vilket jag tackade för då jag varit vaken en bra stund och var riktigt trött.

Kl 07.00 så var de dags för ny personal och vi fick en ny BM som hette Josefin. Hon kom in vid 08.00 och skulle kolla hur öppen var var och stog fortfarnade kvar på 4 cm . Blev lite irriterad då de kändes som att jag aldrig kommer få se min bebis. Hon sa att detta berodde på att jag fått epiudral och att de kunde avta så nu vågade jag absolut inte trycka på doseringsknappen som ger mig mer smärtlindring varteftersom tiden går. Hon beslöt att vi skulle ta hål på hinnan och sedan ge dropp för att ge de en liten hjälp på traven. Nog började de hända grejor där nere när de väl var gjort och jag fick sätta mig på en pilatesboll och gunga fram och tillbaka för att bebisen huvud skulle sjunka ner ordentligt. Mats upptäckte att bebisen hjärtljud sjönk lite varje gång jag hade värkar så Bm tillkallade två läkare som skulle ta blodprov från huvudet på henne. När läkarna kom in så fick jag släng upp benen i ett par klykor och ja båda två var nog in och kände på bebisen huvud och ja värkarna avtog ju inte precis så låg och skakade som ett asplöv varje gång en värk kom och när jag ligger där kommer de inrullandes en vagn med en stor rostfri typ jätte dildo (fast med hål rakt igenom) som de skulle köra upp i mig. Mats tittade till på den och frågar mig och de känns okej. Jag tittar lite drygt på han att ja jag får väl gilla läget. Snacka om utlämnad man är, två karlar som står och tittar en rakt upp i härligheten samt en stor jävla jätte dildo i rostfritt som ska upp där och kan ju lova att de kändes. Hade gärna tackat ja till en liter glidmedel på den men nej här trycktes de bara upp. Trodde fan hela fittan skulle gå sönder när de körde upp den. Nåväl de fick sitt blod från hennes huvud och allt såg bra ut. De ökade på droppet och jag satte mig på bollen igen. Tror nog att klockan var runt 11.00 då och jag han inte sitta där mer en i en halvtimme sen bad jag Mats att kalla på Bm för nu började de trycka på ordentligt. Fick ställa mig på knä och hänga över ryggstödet och sen kände hon och då var jag öppen 8 cm. Så hon började skriva lite på datorn och jag kände bara mer och mer att de tröck på men jag fick absolut inte krysta. Tillslut sa jag att nu skiter jag i det här och krystar för jag kan fan inte hålla i mot längre. Hon kom och kände en gång till och då var jag öppen 10 cm. Jippi äntligen skulle jag för krysta, hon bad mig lägga mig på sidan och ha ena benet i klykan eftersom de var minst risk för att jag skulle spricka då. Nu var klockan 11.50 och jag fick äntligen börja gör mitt och jag tänkte att detta kommer nog gå fort. Då hör jag Bm säga att ja nu har vi nog mist 40 min kvar sen ska ni nog få se er bebis. Jag tänkte ( eller sa ) aldrig i livet att de ska ta så lång tid. SÅ jag krystade på som bara den och ja de känns som fan att föda barn. Ett jävla tryck neråt och de spänner i hela härligheten. Men endå en smärta som man kan stå ut med då man vet att de snart är över. Låg och väntade på att Bm skulle säga att nu får du inte krysta mer men rätt var de var så krystade jag ut lillan i ett. Man kan mer säga att jag sköt ut henne. Vi de här laget så var de bara vi tre i rummet då de andra var iväg för att titta till de andra. Så Mats fick agera sköterska så som att hämta handdukar och kolla klockan för när hon föddes.  Klockan 12.03 föddes våran lilla Leia, 2645g och 48,5 lång!



Eftersom Mats under hela graviditeten intalat sig om att de skulle bli en pojke så blev han riktigt rörd och fällde några tårar till när han fick se att de var en liten flicka.
Efteråt sa Bm att jag hade ena jävla krafter och att hon missbedömde dom helt så blev ju till att sy ihop mig lite eftersom jag sköt ut henne. Dock så sprack jag inte så mycket och de är tack vare av att hon var så liten. Vilket jag är mycket tacksam för!!

På BB blev vi mycket väl motagna och de var mycket noga med att kolla lilla Leia hela tiden då hon är lätt för sig tid. Så blev endel blodsockerprov och sen så var jag tvungen att mata henne minst var tredje timme så hon inte skulle tappa allt för mycket vikt. På måndagen den 7/2 så ville vi åka hem men de var tveksamma till det då hon hade gått ner och så. Men vi stod på oss och eftersom att hon åt och tog bröstet mycket bra så fick vi tillslut det av läkaren. Men då var vi tvugna att åka upp till BB-hemvård dagen efter för vägning.



Så väl hemma på kvällen komma mamma, bosse och brorsan förbi med en tårta och en massa presenter.